En tår i ögat....
Det har varit en ära att få jobba med alla inspererande ungdommar under dessa år.
Att man dessutom haft arbetskollegor som stöttat en i ur å skur gör det hela till en succé.
Jag förstår egentligen inte varför jag har avsagt mig detta underbara jobb som fritidsledare på två olika fritidsgårdar. I onsdags var det sista dagen på Hörnan och i går var det sista dagen på Klippan.
Hösten som varit har varit helt underbar!!!
Så med en tår i ögat och sorg i hjärtat säger jag TACK!!!
Ni ungdommar som jag har fått lära känna och jobbat med under denna tid.
Ni ska veta att ni är de bästa som finns och ni har gett mig så mycket....(hoppas jag har kunnat ge er nått)
*skratt*
Ta hand om er och sköt er snyggt, ni är värdefulla!!!
"Mikael
Den empatiska förmåga som Du bär på gör dig varm och frikostig medkännade mot människor.
Du har orken och drivkraften som många människor saknar vilket gör dig unik.
Med ditt sätt att vara inspirerar Du andra människor runtomkring dig!
Fortsätt vara den Du är!
Tack för en mysig höst - Kram Johanna"
En del har "DET", andra inte!
En del har tur i kärlek, andra i spel, några med pengar etc.
Jag tror egentligen att alla har det där lilla extra. Det gäller bara att komma på vad man har det i!
I mitt fall så kan jag konstatera att jag inte har tur i kärlek eller med pengar.
Spel, nja. Något bättre än kärlek åpengar, men ytterst lite!
Så jag undrar vad det är jag har det där lilla extra i?
Jag hade gärna haft tur i spel å en massa pengar.
Men jag skulle kunna dö för att få känna mig älskad å behövd.
Visst, det kommer! Det är iallafall vad alla säger.
Har bekanta som försöker styra ihop olika personer med varandra.
Det finns alltid någon till nån annan känns det som. Men jag då?
Som vanligt så står jag åt sidan för mina vänner och är glad för deras skull.
Det är jag, det är så roligt å se ens vänner lyckliga.
Men är det någon som ser att jag inte är lycklig?
Nu låter det som att jag är sjukt bitter, som tur är så är ju inte fallet riktigt så illa.
Det var bara det att det var så påtagligt igår när jag var å fikade med tre av mina bekanta......alla hade med sig sina respektive och snackade med varandra om parmiddagar osv.
Jag kände mig verkligen som världens ensamaste person just då!
Nu är jag ju inte riktigt världens ensamaste person, men jag vet ungefär hur han/hon känner sig!
*skratt*
Men Micke, Why?
Men Micke, Why?
Vem är den lycklige?
Va! Är du singel?
Men Micke, Why?
------------------------------------------------------------------------------
Ja, jag var ut på Station 8 i Skellhell igår.
Det är inget ställe som jag strävar efter direkt, men man måste kolla till det ibland.
Ge det en chans liksom!
Men varje gång jag är ut där så inser jag att jag verkligen inte missat nått.
Visst, man träffar en hel hög med gamla polare.
Det är trevligt, men jag vet inte vad det är men jag gillar inte stället.
Hur som helst så träffade jag en del som jag inte träffat på ett tag.
Jag vet inte hur många gånger jag berättade att jag är singel,
det lustiga var reaktionen på folk när jag sa att jag är singel.
Det verkar som att andra tycker att det är en omöjlighet att jag är singel.
Så igår när jag gick hem så kom det en massa tankar.
Jag la om rutten lite och tog en omväg bara för att få tänka lite.
Som vanligt så kom jag inte fram till nått vettigt.
Inte mer än att jag är otroligt FÖRBANNAT less på att vara singel.
Fast jag orkar inte "ragga" heller, det finns inte så många vettiga i den här stan.
Så jag funderar ibland på vad man gör här.
Å ja, jag vet verkligen inte!!!
Varma färger och förfall
Jag har egentligen en massa saker jag skulle vilja skriva om.
Fast jag vet inte, det har kanske gått lite för långt.
Jag vet inte riktigt vart jag ska börja.
Detta är ju en början.
Men kanske?
Kanske!
Det är inte lätt.
Det brukar ju flyta på.
Igår, idag, i morgon, ja vem vet när.
Jag har ingen aning om nått just nu känns det som.
De varma färgerna är på väg bort och lämnar ett förfall inom mig.
Min hund Dr.Pepper & "Vilde" *Viktor
*Viktor är en LVU (Lagen om Vård av Unga ) placerad kille hos mina föräldrar.
När han kom till oss var han 4år.
Då kunde han inte gå, inte prata, knappt tugga och hade fortfarande blöja.
Idag är han 7år osh springer som aldrig förr, han pratar så att man kan bli tokig ibland. :)
Han har tappat sina första tänder och använder inte blöja längre.
Viktor blev omhändertagen i tid.
Men det finns så många barn där ute som fortfarande far illa.
Utslängd från sitt eget hem.....
Det största, eller värsta kanske man ska säga är nog.........
Jag tar det hela från början! (Ska försöka göra en kort historia av det)
Hemma hos mina föräldrar bor en kille i 15års åldern, han ar ADHD och bor hos dem för att hans mor inte klarar av att ta hand om honom. Det är på frivillig basis som han är plaserad hos mina föräldrar.
Låt oss kalla honom "Melker".
Hos mina föräldrar bor även en liten kille på 7år, han är LVU (Lagen om Vård av Unga) plaserad hos dem.
Alltså en tvångsomhändertagning för att hans föräldrar är tungt kriminella och drogmissbrukare.
Melker här har en polare, låt oss kalla honom för "Sten" och han är 13år.
Sten har en syster i 16års åldern och tre yngre syskon, han lever i ett hem där det förekommer kriminalitet och missbruk. Herrn i huset kan vara rätt sträng!
Melker och sten hade varit ute en kväll och gjort lite bus. Detta får Herrn i huset reda på och blir förbannad. Han ringer hem till mina föräldrar och berättar vad han har fått veta och tycker att de ska träffas tillsammans med pojkarna på kvällen och prata om det.
Så de bestämmer att mamma och pappa ska ta med sig Melker på kvällen och åka till Sten för att prata om det.
-Fine!
Men när mina föräldrar varit borta ett tag så får min syster ett samtal från vår mor, där hon säger åt henne att göra i ordning gästrummet. Jaha? Okej!
Nu till saken. Stens storasyster blir alltså utslängd från sitt hem framför ögonen på mina föräldrar. Hennes mor skriker åt henne "Jag vill aldrig mer ha dig i mitt hus, ungjävel" Hon tar upp luren och ringer till socialen och säger att "-Nu får ti tamefan komma och hämta ungjäveln"
Så hon blir alltså utsläng på gatan samma kväll som mina föräldrar är där.
Mina föräldrar blir rätt upprörda och tar en snabb disskution om vad de ska göra, ringer socialen och säger att hon kan sova hos dem så länge. De pratar med henne, hon får inte ens packa sina saker för att hon ska ut ur huset.
Så min far och hon sätter sig i bilen och åker hem med det hon fått med sig.
Min mor, som är lite mer psykologisk stannar kvar och reder ut det så gott det går.
Hon lyckas iaf få dem till att slänga ner en del av hennes saker i en sopsäck som hon får med sig.
När det har lugnat sig lite så tar de en disskution om det "bus" som pojkarna gjort.
Vilket bara är en liten fis i världsrymden kontra att de precis slängt ut dottern på gatan.
Men för dem så var det viktigare att få reda ut pojkarnas bus än att reda ut problemen med dottern!
Så ja, nu har mina föräldrar ytterligare en inneboende hos sig, får se hur länge hon får stanna.
Jag kan inte begripa hur man kan göra så mot sitt eget barn.
Deras motivering var att hon ljuger så mycket och de var less på det.
Men vad kan de förvänta sig av en tonårsdotter som är uppvuxen med lögner, kriminalitet och missbruk.
Hon är tvungen att ljuga för att i huvudtaget få göra nått.
Hon har gått på fritidsgården där jag jobbar, å hon vill ju bara synas och få vara omtyckt!
Super fin människa som tyvärr trasslar in sig i lögner ibland. Men om man är uppvuxen med det så är det nog inte så lätt. Tycker så synd om alla barn och ungdomar som far illa där ute i samhället!!!
Disco dance!!!
Och vem tror ni stod på borden å dansade.........
Rätt gissat!
Det var Micke som stod där, helt nykter dessutom.....*asg*
Nä, joo.....eller?
Jag har jobbat på ett ungdoms disco ikväll och stämningen var lite stel i början, nästan lite nervös på nått sätt.
( Vi snackar disco för högstadie ungdomar )
DJ:n gjorde ett tappert försök att liva upp stämningen, men misslyckades!
Det var då "Teaterapan" Micke kände sitt kall.....
Med ett spänstigt men dock ej så grasiöst hopp stod han plötsligt på ett utav borden i lokalen.
Jackan åkte av och höfterna började röra på sig i tackt till musiken. Vid det här laget hade Micke,
som fortfarande stod kvar på golvet, börjat fundera på vad han egentligen höll på med där uppe.
Vad var det egentligen som hade hänt?
Innan han han tänka så mycket mer så hade ett gäng ungdomar samlats runt honom uppe på bordet.
Först nu förstod Micke att det faktiskt var han som stod uppe på bordet och dansade.
Stämningen hade plötsligt blivit förbytt, från stel & nervös till ett dansande inferno!!!
Efter svettiga fem minuter smög sig teaterapan bort och ställde sig i skymundan. Därifrån blickade han ut över det hav av dansande och skrattande ungdomar som låg framför honom.
Ja, så kan det vara att jobba med mig på en fritidsgård!
*ASG*
Dock fick även "AntiMobbSquad"Micke rycka in vid ett tillfälle.
En kille, som jag vet inte har det så lätt hemma, å kanske inte så lätt med vänner heller.
Han är lite speciell av sig, men vem är inte det?
Han är lite rund av sig och var kanske ingen höjdare på att dansa, men vad spelar det för roll?
För vissa spelar det tydligen en JÄ*LA stor roll.........
Så ett gäng "coola" grabbar började förlöjliga honom genom att härma honom på dansgolvet.
Till saken hör att den här killen imponerade på mig, hela kvällen stod han på borden och dansade.
Oavsett om han var själv eller hade sällskap av tjejer så dansade han, han körde sitt race!
Han var den enda killen som faktiskt vågade dansa till alla låtar och med tjejerna.
Jag tycker det är så grymt starkt att göra det, han är min nya IDOL!!! *ler*
Men efter ett tag när de andra coola killarna upptäckte att han inte brydde sig om deras härmande så
samlade de ihop sig och gick till attack! De började springa runt honom å peta honom i magen å påpeka att han var tjock. En kille sa till honom att han var det sämsta på att dansa och att han var sjukt ful.
Vid detta ögonblick så stod AntiMobb Micke där och tog ett seriöst snack med killarna.
Som vanligt när man har med coola människor att göra så har ju de aldrig gjort något, även om man själv sett och hört allt. Men det är nog nån slags skada coola människor har i hjärnan!
De rår nog inte riktigt för det själva, de är för självupptagna för att kunna tänka på andra.
Det löste sig till slut och i det stora hela så var det en riktigt lyckad kväll.
Men är det något jag inte tål så är det när man går ihop flera stycken och går till personangrepp!
Jag har själv varit mobbad i 8½ år, nästan hela min grundskoletid.
Men jag har lyckats vända det till en styrka och skäms inte för det idag!
Jag har inga problem att prata om det idag för att jag vet att folk kan älska & tycka om mig för den jag är.
Så varför slösa en massa energi på att försöka vara någon som man tror att andra vill att man ska vara?
Visst, ibland så funderar man på om man verkligen duger som människa.
Jag är singel och börjar vara rätt less på det, men många av de "vettiga" tjejerna faller för nån idiot som knarkar eller är otrogen etc.
Å ibland kan jag fundera på om jag inte duger som pojkvän av just den anledningen att jag är den jag är?
Men brukar rätt snabbt övertala mig själv att så inte är fallet.
Om det är ett svin man vill ha till pojkvän så kan jag inte göra annat än att stå åt sidan.
Ledsen tjejer, men jag är inget svin!
*ett ironiskt leende*
Jag vill ha en tjej som faktiskt älskar mig för den jag är och som tillåter mig älska henne för den hon är!
( Så, då var det sagt oxå )
Så, nu fick ni lite läsning i helgen! *skratt*
Ha en sjukt trevlig helg på er, alla där ute!
September & hösten är här!
!!! Hösten är här !!!
Det är helt fantastiskt hur man kan känna hur glädjen sprider sig genom kroppen.
Bara genom ett enda andetag så fylls lungorna med en kännsla som är svår att beskriva.
Det är en känslofylld årstid.
Naturen bjuder på ett färgsprakande "lapp"täcke, det är kyligare ute viket resulterar i mysiga hemmakvällar.
En kopp varm choklad har aldrig smakat så bra som den gör framför den öppna spisen.
Utanför sveper en kylig vind fram genom skogen, regnet smattrar mot fönstret.
Det är en årstid som inbjuder till att ängna lite extra tid åt varandra.
Det är även en årstid då de som är ensamma oftast glöms bort.
De som inte har någon att dela denna underbara årstid med.
De som inte har någon att komma hem till.
För de som är ensamma kan hösten vara en tung årstid.
Så därför ägnar jag en extra tanke till alla de ensamma där ute.
( Hoppas ni kan ägna mig en tanke oxå )
Lämna gärna en komentar!
...gått omkring med ett leende hela dagen!!!!
Jag ska bli MORBROR!!!!
*Tjohoo*
Jepp, fick ett samtal idag av min syster!
Det var kanske inte helt oväntat.......fast ändå.
Trodde nog att inte att det skulle komma så snart.
Men en riktigt trevlig nyhet är det i alla fall.
Jag har som bara gått omkring med ett leende hela dagen!!!!
-Morbror Micke
Må bra - Må bättre
i målinriktade beteende.
-Lever jag det liv som JAG VILL LEVA JUST NU?
Hur ser min självbild ut?
Hur kan man se om en person har dålig självbild?
Ja, det finns många sätt att upptäcka det på. Men några kan vara att
personen med låg självbild är:
Osäker, Ej motiverad svartsjuka, avundsjuk, har en otrolig bekräfftelsetörst och
snackar en massa skit om andra etc.....
Några är en "tapetblomma"
Alltså en som bara står vid väggen och säger aldrig något eller gör sig hörd på något sätt.
Några är "Clownen"
Alltså en person som alltid skämtar bort allt.
Hur kan vi hjälpa till att förbättre andras självbild?
???
Att söka det positiva gör oss öppna för möjligheter
Förutsättningar för god självkänsla:
- Lev i NUET.
- Se & acceptera dina brister
- Personlig integritet,
Var tydlig mot sig själv, Lär dig säga nej/sätta gränser, var ärlig mot dig själv etc.
Ta ansvar för:
- Dina egna handlingar
- Dina beslut
- Hur du bemöter människor
- Hur du behandlar dig själv
- Din egen lycka
Lämna gärna en kommentar!
Åter i mitt eget hem
Hem Ljuva Hem
Varför är det så skönt att komma hem igen?
Funderade lite på det tidigare idag.
Jag har inget som egentligen håller mig kvar här.
Ingen flickvän, inget fast arbete, inte överdrivet många vänner....
( De flesta har flyttat )
Så varför är jag kvar?
Ska jag vara ärlig så har jag inget vettigt svar på det.
Jag kanske trivs med mit liv som det är.
Kanske hoppas jag innerst inne på att hitta en flickvän här.
En flickvän som faktiskt kan älska mig för den jag är och ta emot min kärlek.
Kanske hoppas jag på något bra arbete ska dyka upp.
Kanske?
Skellhell i sin ära, men....
...sanningen är den att det är svårt att vara inflyttad här.
De vänner jag har kvar i den här stan är personer som på ett eller annat sätt flyttat hit eller befinner sig här utav någon annledning.
Jag har tredubbelt så många RIKTIGA vänner nere i Göteborg än vad jag har här i Skellefteå.
Hur kommer det sig?
Jag bor här och har vistats i dessa trakter större delen av mitt liv.
Göteborg å andra sidan är jag född i så det har en speciell plats i mitt hjärta.
Fast jag var bara 5år när jag flyttade därifrån.
Sedan 1996 har jag besökt Göteborg ca två månader sammanslaget varje år.
Ändå så har jag som sagt fler riktiga vänner där än vad jag har här!
Tycker att det säger en hel del.
Nu är det ju inte så att alla skellefteinfödingar är knepiga.
Det finns faktiskt en del som har sina ljusa sidor ibland!
*Skratt*
Vad har vi då lärt oss av detta?
Jo, att man inte ska kassta spjut bland radhus.
TRAFFICKING
För er som inte vet vad Trafficking är så är det människohandel.
Unga människor som blir sålda mot sin vilja, lurade å kidnappade.
Många gånger handlar det om unga tjejer som tvingas till sexhandel å prostitution.
Citat från ett brev från en 16-årig tjej utsatt för Trafficking
För många börjar det med att de blir lovad ett bra liv i ett annat land, mycket pengar, ett bra jobb osv. För andra kan de vara så att de blir bortbytt av sina föräldrar eller en del blir drogade å kidnappade.
"Det kan gå till på så vis att vi fotar olika flickor som vi sedan visar för kunderna.
De pekar ut vem de vill ha så fixar vi det"
Citat från ett förhör med en människosmugglare
Många av offren får inga eller bara en ytterst liten del av de pengar de drar in. Flertalet av offren blir misshandlade eller får ingen mat. Blir de med barn blir de tvingad till abort osv.
De lever i små skitiga lägenheter eller källarlokaler men ibland bara en madrass.
Min reflektion
Som ni kanske förstår så har jag varit på en brutalt tung utställning om människohandel.
Man visste inte om man skulle gråta eller vara förbannad, frustrationen bara välde fram under hela utställningen.
Hur kan människor som har det gott ställt behandla andra människor på sådant sätt?
Hur kan man tro att man kan behandla en annan människa som ett objekt.
Det är ju för F*N en levande individ?..*upprörd*
Som en vän till mig en gång sa.
"Det skjuts inte för lite här i världen, det skjuts bara fel människor"
Okej, kan kanske inte försvara att man ska döda andra människor.
Förstår liksom inte grejen med att ha sex med en annan människa mot den personens vilja.
Å jag förstår inte hur man kan se en annan människa som en handelsvara?
Men, idioter finns det gått om.
Nä, nu måste jag tänka på annat.
Bara det att det som är roligt känner jag inte ett behov av att ventilera!
Till de drabbade!
Stanna till för ett litet ögonblick
observera eran omgivning.
Hur påverkar mina handlingar andra individer?
Kanske är du en utav de som behöver lite extra omtanke.
Det gör ont i hjärtat å själen när jag ser människor som är ensamma av någon anledning.
Människor som av någon anledning har farit illa utav någon händelse.
Kanske är det något i deras förflutna som har lämnat tydliga spår, kanske är det något som precis har hänt.
Kanske är det så att man inte vet vad man har gjort, eller vad någon annan har gjort.
Kanske är det så att man inte har gjort något som är problemet, eller att ingen annan har gjort något!
Kanske är det "ingen" som har gjort något, samhället i sig kan ställa till med mycket.
Kanske är det så att manhar blivit dömd redan från det att man föddes, ens föräldrars bakgrund kan ställa till det.
Det finns många "kanske" och man bör ibland stanna upp i vardagen och tänka efter lite.
Iakta vad som egentligen händer runt omkring en.
Hur påverkar mina handlingar andra individer?
Visst, man kan inte vara alla till lags. Men man kan försöka att inte såra andra människor.
Folk har en förmåga att "dömma" folk utan att egentligen ha hunnit bilda sig en egen uppfattning.
Visst, man ska lyssna på vad folk har att säga. Men visst kan man sedan försöka bilda sig en egen uppfattning.
Jag brukar försöka leva efter mottot att behandla andra som jag själv vill bli behandlad.
Jag vill inte att folk ska dömma mig innan de har lärt känna mig för den jag är.
Visst lyssnar jag på vad folk har att säga och jag tar med mig en del av det när jag lär känna personen i fråga.
En del av det folk har sagt har varit sant, men väldigt mycket mer har varit lögn.
Eller, lögn är väl fel att säga.
Det har inte varit korrekt det folk har sagt för de har inte tagit reda på fakta.
Jag har själv blivit utsatt för det rätt ofta.
Jag bor i en stad som nästan är en liten släkt i sig.
Alla känner alla och nästan alla är släkt med varandra. Så känns det iaf ibland.
Å eftersom jag är inflyttad så vet folk inte ad jag har för bakgrund.
Men istället för att ta steget till att prata med mig och ta reda på vad jag har för bakgrund så snackar man hellre bakom ryggen.
Det är helt fantastiskt vad folk vet om en, mycket av det som de vet visste man inte själv ens.
Men nu till de ensamma!
Det gör ont i hjärtat å själen när jag ser människor som är ensamma utav någon anledning.
Jag vet hur det känns och jag vet hur jobbigt det kan vara.
Men jag vet även att det finns de som har det så mycket värre än vad jag har haft det.
Det är så lite som behövs för att man ska må bättre.
Bara ett litet hej, en klapp på axeln värmer så mycket.
Att nån gång bli sedd som något positivt.
Jag har lyckats ta mig ur det och jag gav mig själv en ny chans.
Det är nog det absolut bästa jag någonsin har gjort i mitt liv.
Jag har lyckats vända det till en styrka och är i dagsläget inte rädd för att prata om mitt förflutna.
Å de som känner mig idag kan inte förstå att jag har gått igenom så mycket.
Visst hamnar jag i situationer där jag blir osäker och man faller tillbaka till det förflutna.
Men vägen upp är inte lika lång längre.
Så till alla er där ute.
Stanna till för ett litet ögonblick och observera eran omgivning.
Kanske är det en vän, släkting, arbetskollega, klasskamrat eller bara en förbi passerande som behöver en omtanke.
Kanske är du en utav de som behöver lite extra omtanke, men försök även du att se om det inte finns någon du kan hjälpa!
Ett brev från en saknad.....
Jag vet att jag är svår att förstå sig på ibland men egentligen så är jag inte så invecklad. Precis som alla andra så vill jag umgås med människor som jag vet tycker om mig för den jag är. Men att ha levt ett helt liv i tron att man inte duger ens för sig själv, så är det inte så lätt att anpassa sig.
Jag tycker inte synd om mig själv men jag är rädd, rädd för att inte duga som den jag är.
Du har hjälpt mig att förstå att jag duger.
Du vet allt som jag har gått igenom och jag vet att du förstår mig när jag säger att det har satt sina spår, men tack vare dig så vet jag att jag måste lämna det bakom mig och gå vidare.
Att du fick ur mig det som plågat mig mest under så många år är en bedrift i sig, det har varit jobbigt men trots det så är jag tacksam. Jag vet att det inte har med mig eller min kropp att göra. Jag vet att det inte var mitt fel.
Bilderna och minnena finns alltid kvar inom mig, men med tiden så kommer allt bara att vara en påminnelse om att livet kan vara ett helvete. Men att man kan ta sig ur det och bli starkare.
Det har ju du bevisat för mig.
Har någon sagt till dig hur stolt du ska vara över att du har tagit dig dit du är och att du blivit den du är.
Du har dig själv att tacka och du ska vara stolt över allt det du är.
Tack vare dig så vill jag leva som den jag är, jag tänker ge mig själv möjligheten att leva.
Jag börjar förändras tack vare din omtänksamhet och tro på mig!
Jag har så länge känt och trott att jag varit någon annan, den som jag var när vi först träffades.
Men jag är inte längre den personen, det känns som att jag vill visa hela världen vem jag egentligen är,
dom delarna som jag faktiskt är stolt över.
Nackdelar finns ju också och jag vet precis vilka dom är och jag vet också att du har upptäckt dom.
Jag vill verkligen att du ska lära känna mig och förstå vad som rör sig i huvudet på mig.
Jag är nästan aldrig arg, inte tjurig eller på dåligt humör, tro det eller ej.
Om det är det du tror att jag är, fråga då vad det egentligen handlar om.
Det finns sår inom mig som fortfarande håller på att läka, du har hjälpt mig att sätta på alla plåster, nu är det bara att vänta. Snart är det bara skorpor kvar ska du se.
Jag uppskattar din ärlighet, den ger mig perspektiv på mitt eget beteende och jag vill visa dig att jag förstår.
Du är en underbar människa som för alltid kommer att betyda otroligt mycket för mig.
Jag kan skratta med dig och jag kan gråta med dig och alltid veta att du finns där för mig, oavsett om det är personligen eller i mina tankar. Att följa sitt hjärta är allt man kan göra. Jag försöker göra det men vi vet ju alla att det inte alltid blir så bra. Jag vill att du följer ett hjärta oavsett mina åsikter, vi behöver inte alltid vara överens men som din vän så kommer jag alltid att stötta dig till 100%.
Jag litar på dig och vet att du vill att alla i din omgivning ska må bra.
Du gör mig levande , du gör mig mänsklig och det är jag evigt tacksam för.
Jag vet nu att allt kommer att bli bra, jag kommer att må bra och jag kommer att uppskatta allt det som finns runt omkring mig.
Du måste förstå att jag finns där för dig, alltid. Jag tycker om dig mer och mer för varje dag som går.
Jag älskar dig inte bara som vän, jag älskar dig som människa. För det finns ingen annan som dig.
Jag har aldrig mått så här bra och det kommer bara att bli bättre, det finns ingen annan jag hellre vill ha vid min sida, just nu, än dig. Jag vill att du ska få se vem jag är.
Jag skulle kunna skriva hela natten och försöka förklara hur jag känner, men jag vill visa det för dig. Jag försöker göra det så gott jag kan och jag kommer att fortsätta göra det.
Min sista kväll kunde inte ha blivit bättre, jag lovar. Att se dig må bra gör att jag mår bra.
Jag upptäckte att du inte behövde hålla dig vaken och prata med mig för att jag skulle må bra.
Bara att ha dig nära gör mig lugn.
Du förtjänar inget annat än det bästa, du förtjänar kärlek!
Jag älskar dig för allt det du är, tack för att du finns.
Kramar i massor
// Veronica "
Om du bara visste hur mycket jag gråter varje gång jag läser detta brev!
Du är otrolig människa som *gråter*
?..
Det är svårt att förklara!
Varje gång jag är ledsen eller nere så kommer jag att tänka på dig.
Den värmen som det ger mig är svår att beskriva.
Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta och tankar.
// Micke
